9 Oktober

Dagar som dessa känner jag mig som världens mest ensamma person. Jag brukar hålla mina djupaste känslor och tankar borta från bloggen men idag går det inte. Tänkte faktiskt dela med mig utav vad jag känner och tänker just nu. 
 Jag ser alla människor som är så glada och som skrattar åt saker som inte ens är roliga. Så brukade jag också vara. Men sen drabbades jag utav kärlek som inte slutade lyckligt. Jag har kommit över det nu och jag mår mycket bättre nu än vad jag gjort det senaste året. Men tanken utav att älska någon, att vara kär snurrar ofta runt i mitt huvud. Jag ser folk bråka om onödiga småsaker och folk som försöker reta upp varandra med mening, jag önskar de visste vad jag vet. Varje gång jag känner mig nere känner jag skuldkänslor över att vara jag eftersom det är inte den jag är. 
     Att lära känna nya människor är viktigt för mig, jag blir glad utav det. Men det känns som att tomheten som uppstår när människor lämnar mig är större än lyckan av att hitta nya. Otroligt deppigt inlägg men jag ville dela med mig utav de. 



Nu ska jag sova. Natti! 

 

Allmänt | |
#1 - - Anonym:

Vissa borde nog vara lika stark som dig, bättre att känna något än att inte kunna känna något!!!

:)

#2 - - Sofia:

<3

Upp